rant

något av det absolut värsta jag vet är folk som skaffar djur och sedan lämnar dem ifrån sig efter något år.

sådana som ser levande varelser som slit och släng-produkter. jag förlorar respekten för dessa människor direkt.

skaffar man ett djur så får man också räkna med att man måste ta hand om dem i sådär 10 år. man kan inte bara lämna dem från sig när man inte tycker att det passar längre.

man får också se till att vara påläst om djuret man skaffar, annars slutar det med att man lämnar från sig djuret för att det är för krävande.

och folk inser inte hur hårt det kan ta på ett djur att tvingas flytta från sin "flock" om och om igen. de blir oroliga och otrygga och kan då bli ett problemdjur och då flyttas de igen vilket gör dem ännu otryggare eller så avlivas de.

jag blir så obeskrivligt arg och ledsen.

det är likvärt med ett barn, om man skaffar ett barn får man också se till att ta hand om det. men skulle du inse att du inte var redo för ett barn kan du inte lämna det från dig eller avliva det.

där är den största skillnaden. folk verkar inte förstå vad ansvar innebär och därför tappar jag all respekt för människor som inte tänker sig för innan de skaffar ett djur.

jag har gett upp skitmycket för mina tjejer och ja, de begränsar mig.

jag kan inte sticka hemifrån när jag vill för tjejerna måste först gå ut. jag kan inte flytta till lund eller malmö för jag vägrar ha hundar i stan.

jag måste gå ut med dem varenda dag minst 4 ggr om dagen hur jag än mår.

jag måste betala försäkring och mat för dem en gång i månaden.

jag kan inte stanna över hos någon om jag inte fixat hundvakt till dem först och det är alltid ett projekt när jag ska ut på helgen.

jag får helt enkelt räkna med att hur mycket jag än dammsuger kommer här ALLTID vara hårigt och grusigt överallt.

men det är värt det. för de ger mig så mycket tillbaka.

jag är aldrig ensam.

det finns inget jag kan göra som får dem att sluta älska mig.

de är mitt allt och det finns inget som hade kunnat få mig att lämna dem ifrån mig. jag älskar dem mer än något eller någon annan och jag kan inte se ett liv utan dem.

så det är så svårt för mig att förstå hur någon kan skaffa ett djur, som älskar dem över allt och som alltid kommer finnas där och göra allt för dem, och sedan skicka iväg dem för att det inte passar längre. jag kommer aldrig förstå hur man kan göra något sådant.

that boy is a monster

awesome klarade anatomitentan! :D känns som alla vet det redan med tanke på att jag i stort sett shout it from the rooftops :D (låter dumt på svenska)
argh fick virus i datorn och sedan dess har min touchpad blivit cp. och inställningarna för att stänga av klicket på den är också väck. jävla skit. så lagom drygt att skriva.
anywho, har börjat röka och pimpla oboy igen och äntligen mår magen bättre :D så n.u kanske jag kan våga leva lite igen istället för att isolera mig. tänkte tom försöka mig på att locka håret idag.

saker jag stör mig på:

• att tofflor blivit inne igen. vad är dealen?! ok att springa runt i tofflor för att de är bekväma och lätta att slänga på sig men att försöka göra det till en modegrej?!
• de där hippiepannbanden folk har börjat med. det är ju så fult.
• att mina favoritjeans har blivit slitna och spruckit i grenen. inte för att jag slutar använda dem för det men drygt är det.
• att tjejerna fäller något sanslöst just nu.
• att jag inte har någon musikkänsla just nu så jag lyssnar sönder samma sak om och om igen.
• att malmö ligger så långt bort från sandby.
• att statistiktentan är så jävla svår.
• när folk redan gaddat in något jag trodde jag var först med :P
• människor som verkar sitta ihop så fort de blivit tillsammans.
• att Kelly är skendräktig och skitsur.
• melodramatiska människor.
• karlar med ALLDELES för stort ego.
• och så klart de där TOKsnygga karlarna som man aldrig får chans att lära känna eller träffar kanske 1 gång om året.
  

åh vad skönt att skriva av sig :D jag lär återkomma när jag kommer på mer.
ååh var förresten ute med tjejerna innan och stötte på en kvinna som bor i kvareteret som jag aldrig pratat med innan och hon sade att hon var så impad över hur bra hand jag hade med dem och att jag verkade så mån om dem. jag blev så obeskrivbart glad!