drown

idag tänkte jag faktiskt att jag skulle göra saker. men det lär inte bli så. får se om jag hittar orken till att sätta inpackning i håret, för det behövs verkligen. det enda jag alltid orkar är hundpromenaderna. jag glömmer aldrig mina tjejer hur jobbigt det än är.
lär väl spela heretic 2 hela dagen och lyssna på musik som får det att skrika i hjärtat men som vet exakt hur det känns. vill egentligen bara sova. men har börjat se en liten ljusning långt borta i horisonten. en litet hopp om framtiden i bakhuvudet. men denna saknad tar all kraft från mig.
alla borde förresten läsa Tuva Minna Linns blogg www.tuvaminnalinn.se
hon tar så himla fina foton och skriver så vackert om kärlek och jag är så avundsjuk på hur bra de verkar ha tillsammans. sådär som många av mina andra vänner har med sina partners. som att de verkligen är gjorde för varandra, att det alltid varit meningen att det skulle bli de två. det är så himla fint.

"oh, this never felt like home"
And you said: "oh, you never left me alone"
And I said: "oh, I would have started to drown"
Oh-oh-oh-oh
This record broke on its own..

Surrender or nothing, I'm giving my best.
By ripping what's left, from your half empty chest.
Tonight I'll be honest, tonight you'll be brave.
It's all that I wanted, it's all that you crave.
You're watching my face, my tears are a strain
Your heart makes a fist, and it's bruising my brain.
And if I'm so happy, why do I say all these things that linger, rot, and decay?

scarling

har sovit ca 20 timmar idag. är så trött hela tiden och vill inte vara vaken för att det gör så ont. det enda som hjälper är jobbet för då kan jag tänka på annat men kom inte iväg idag för jag vaknade med migrän. tack livet.
har tvingats inse och acceptera att jag inte är så högt prioriterad hos en del vänner längre. men det gör inte så mycket, jag förstår dem iom att jag varit så off det här året. och vad ska man med vänner som inte stannar även när det blir jobbigt liksom..
kollade på en sida där man kan se vad folk har sökt på för att hamna på min blogg. de flesta hade sökt på ssk-utbildning men 5 st hade sökt på mitt ex för- och efternamn. det känns ju lite olustigt. så den fick bli privat igen. tror jag har 9 som får läsa nu.
har iofs inte så mycket att skriva om mer än att allt är så jobbigt nu och jag borde ångra att jag krossade hjärtat på mig själv igen och utsatte mig själv för det här igen men jag gör inte det. det var trevligt att öht känna någon ro i kroppen om så bara för en natt och då får jag väl leva med ett tags helvete. men jag tycker att det gärna får gå över snart så att jag klarar av att träffa andra människor och gå vidare.
hörde på radion att ensamhet är dåligt för hälsan. jag hoppas verkligen att hundar räknas annars ligger jag rätt illa till. men det ska bli ändring på det. jag ska ut nästa helg. och jag ska se cohen på onsdag. och jag ska kanske träffa en massa grymma brudar på tisdag. ska bara överleva den här helgen också.
får se så mycket hemskt på labb. eller jag får se remisserna och behandla blodet på en massa hemskheter. en 22-åring med HIV, en 5 dagar gammal bebis de inte riktigt vet könet på, en 2-åring med hjärnhinneinflammation. träffade en kvinna som bor i byn som är missbrukare men jättetrevlig när hon är nykter och hon berättade att hon förlorat 2 väninnor inom loppet av en vecka pga överdos. man borde vara så jävla tacksam över det man har egentligen. men jag tänkte på det en morgon, och varför skulle det egentligen bli bättre för mig bara för att andra har det sämre? det funkar liksom inte så.
borde äta något. har inte ätit på 10 timmar. men magen har inte klagat idag iaf <3

We are the music makers, the lovers and the breeders.
And we are the new risk takers, the narcissistic feeders.
Well, we kiss like painted tigers, but we bleed like no one else.
´Cause, we are the music makers, consumed with just ourselves.

över sundet

var för länge sedan jag skrev nu.
varit i en ordentlig svacka och är väl det fortfarande men det börjar iaf kännas bättre. har gått upp till 300 mg efexor igen och tror att det hjälper en hel del.
vågade för första gången på månader bli full med människor i helgen och det gick jättebra. tror det äntligen kanske börjar ordna upp sig med magen men jag vet fortfarande inte varför den krånglar.
saknar alla mina finaste vänner och det är alldeles för länge sedan jag träffade många av dem, men de flesta bor i Malmö och jag är inte riktigt så bra att jag vågar det än. blir så jävla bitter när jag tänker på att om jag aldrig fått för mig att sluta röka och sluta med antideppen så hade jag sluppit den här helvetestiden. är ju totalt jävla isolerad i sandby och hade jag inte haft min Fia här hade jag blivit tokig. jag vill ut och dansa och supa och träffa nya människor och jag hatar att hela sommaren kommer gå utan att jag riktigt kan leva som jag vill.
har ju så ont i hjärtat att jag håller på att gå sönder med. har blivit sådär tokkär, riktigt jävla tonårskär. sådär så att han finns i huvudet jämt, att alla låtar handlar om honom, att jag blir till en flinande idiot runt honom. och ja, klart han inte känner likadant. har nog inte känt såhär sedan sist jag var kär i honom för snart 2 år sedan. och det är ju trevligt att det finns folk som kan få en att känna såhär men jag börjar bli så trött på att det aldrig bara kan vara rätt. de gånger jag varit såhär kär och karln i fråga faktiskt har känt likadant har det ju fan aldrig blivit bra. antingen är han ett jävla as, eller så är han ett svartsjukt ångestknytte, eller så är han så sjukligt osäker att han byter personlighet vid byte av umgänge. jag lyckas jämt hitta de där ångestmänniskorna.. och jag föredrar väl iofs människor som faktiskt vet vad ångest är för killen jag var med förra sommaren, han fattade ju verkligen inte något och det är jävligt frustrerande det också. men det måste ju gå att hitta någon som inte bryter ned en totalt för det. eller som i det här fallet totalt fuckar upp huvudet. men det går över. det gör det alltid.
är ju meningen att jag ska jobba imorgon men klockan är nu 4 och jag har fortfarande inte somnat. har slut på zopiklonen och alla tankar snurrar runt och ångestklumpen river i bröstet. tog en stesolid som jag fått av en vän men det hjälpte inte. hatar att inte gå till jobb men jag kommer inte klara av att göra de saker jag är där för att göra på ingen sömn. och när jag är trött får jag verkligen fysiskt ont i hela kroppen. det är fruktansvärt. men vet inte om det är värre med ångesten jag kommer ha hela dagen imorgon om jag inte går dit. jag älskar ju verkligen mitt jobb också så det är så jävla jobbigt att riskera det såhär och jag hatar att göra folk besvikna.
har två tentor om 2 veckor. har inte pluggat till dem. har inte haft orken efter jobb och pga all ångesten som inte låter mig koncentrera mig på något. och de ger mig ju också ångest och stressar mig. det blir en ond cirkel.
jag hade bara verkligen behövt någon jag kunde luta mig mot nu. jag är så trött på att kämpa hela tiden, att det aldrig är lätt.

Even in your arms I know I'll never get it right
Even when you bend to give me comfort in the night
I've got to have your word on this or none of it is true
And all I've said was just instead of coming back to you