något av det absolut värsta jag vet är folk som skaffar djur och sedan lämnar dem ifrån sig efter något år.
sådana som ser levande varelser som slit och släng-produkter. jag förlorar respekten för dessa människor direkt.
skaffar man ett djur så får man också räkna med att man måste ta hand om dem i sådär 10 år. man kan inte bara lämna dem från sig när man inte tycker att det passar längre.
man får också se till att vara påläst om djuret man skaffar, annars slutar det med att man lämnar från sig djuret för att det är för krävande.
och folk inser inte hur hårt det kan ta på ett djur att tvingas flytta från sin "flock" om och om igen. de blir oroliga och otrygga och kan då bli ett problemdjur och då flyttas de igen vilket gör dem ännu otryggare eller så avlivas de.
jag blir så obeskrivligt arg och ledsen.
det är likvärt med ett barn, om man skaffar ett barn får man också se till att ta hand om det. men skulle du inse att du inte var redo för ett barn kan du inte lämna det från dig eller avliva det.
där är den största skillnaden. folk verkar inte förstå vad ansvar innebär och därför tappar jag all respekt för människor som inte tänker sig för innan de skaffar ett djur.
jag har gett upp skitmycket för mina tjejer och ja, de begränsar mig.
jag kan inte sticka hemifrån när jag vill för tjejerna måste först gå ut. jag kan inte flytta till lund eller malmö för jag vägrar ha hundar i stan.
jag måste gå ut med dem varenda dag minst 4 ggr om dagen hur jag än mår.
jag måste betala försäkring och mat för dem en gång i månaden.
jag kan inte stanna över hos någon om jag inte fixat hundvakt till dem först och det är alltid ett projekt när jag ska ut på helgen.
jag får helt enkelt räkna med att hur mycket jag än dammsuger kommer här ALLTID vara hårigt och grusigt överallt.
men det är värt det. för de ger mig så mycket tillbaka.
jag är aldrig ensam.
det finns inget jag kan göra som får dem att sluta älska mig.
de är mitt allt och det finns inget som hade kunnat få mig att lämna dem ifrån mig. jag älskar dem mer än något eller någon annan och jag kan inte se ett liv utan dem.
så det är så svårt för mig att förstå hur någon kan skaffa ett djur, som älskar dem över allt och som alltid kommer finnas där och göra allt för dem, och sedan skicka iväg dem för att det inte passar längre. jag kommer aldrig förstå hur man kan göra något sådant.
4 kommentarer:
amen sistah! folk tycks inte fatta att ett djur är en familjemedlem, och inte en trend. hmpfh!
du har så rätt, jag håller helt med dig!
Håller verkligen med dig, riktigt hemskt, och man blir så fruktansvärt arg, helt sinnessjukt hur man ens kan göra så :S.
åh vad underbart fina små tjejer du har. slår vad om att lillbruden snarkar när hon sover. min syrra har en franskbulldog å jädrar va den snarkar.
förstår att du gör din blogg privat för endel läsare med kod, jag vill inte heller egentligen att nån jag inte vill ska läsa min blogg för jag e så jädra privat men sen å andra sidan så berättar jag aldrig för nån att jag har en blogg så det är typ ingen jag känner som läser mig blogg förutom de närmaste närmaste som redan vet de mesta om mig :)
vad jag känner igen mig mkt i dig. mkt av dina inlägg alltså. vi tar samma medicin efexor höhöhö soulmates , nä hoho där va jag rolig men du fattar nog vad jag menar. lås inte bloggen jag vill fortsätta läsa :)
Skicka en kommentar