onsdag 27 oktober 2010

fuck you very much.

är mest skitarg idag igen men på ett bra sätt. för då får jag saker gjort för jag blir så full av energi.
har duschat både mig och tjejerna och lagt in en tvätt och renbäddat. och det är mycket med tanke på att jag inte hade duschat sedan fredags. jag hatar när jag blir sådan här och jag orkar verkligen ingenting och det är inte så att jag sitter och finner mig i det utan jag känner mig verkligen ofräsch och äcklig men jag ORKAR inte.
så det är bra när jag blir såhär arg på hela situationen för då ser jag till att ta tag i skiten och bara göra det. och det är ju det jag borde göra varenda gång och bara gå emot känslorna men om man saknar motivation helt och hållet och ingen ändå ser en som man bryr sig om eftersom man bor i en liten jävla byhåla så blir det bara inte gjort.
ska iväg på dbt-samtal den 25 nov. ska ju bli jättekul.. men det känns bättre den här gången för det ska vara ett team som bedömer om man öht behöver gå där så jag hoppas verkligen att de inte tycker det för jag är inte så jävla pepp på att vara sjukskriven i minst ett år. men jag kan ju inte hålla på så som jag gör heller.
jag vill bara fungera som en normal människa, fattar inte varför det ska vara så jävla svårt och jag blir så arg på mig själv som är så känslig och inte orkar något.
men jag söker fortfarande jobb och hoppas att den här gången kanske det går. den här gången kanske jag orkar.
har tänkt söka in till medicinsk sekreterar-utbildningen med men den startar ju inte förrän nästa höst och jag kan inte gå här hemma i nästan ett år och inte göra någonting.
och jag försöker komma härifrån och funderar mer och mer på att bara flytta långt åt helvete där ingen känner mig men hur kul hade det varit, då hade jag bara isolerat mig ännu mer.
har rensat bort lite människor i mitt liv som tagit onödigt mycket energi men de ligger fortfarande i bakhuvudet och gnager men inte lika intensivt iallafall.
ska väl läsa lite nu. i helvete att jag orkar med disken idag. kanske senare. eller imorgon. eller nästa vecka.

1 kommentar:

Linda sa...

du är inte ensam, jag känner igen mig som fan i det du skriver. kramkramkramkramkraaaam! <3~